Hastighetens hemligheter med Alec Briggs

Den balansen mellan "tillräckligt snabbt" och "för snabbt" är en kick. Det är en speciell typ av dopamin, en känsla som jag jagar ofta. Men det spelar ingen roll om det är en kurva eller en raksträcka, om du kör i 30 km/h eller 120 km/h, du kan alltid hitta den känslan av: "ah, det går snabbt just nu!"

Du måste erkänna rädsla på en cykel när det gäller hastighet. Om du ignorerar det, tar du det för givet och det kommer att slå tillbaka på dig. Den perfekta formeln är att vara rädd för gränsen och respektera den, men är inte rädd för att pressa den till den yttersta millimetern.

Det är ingen risk. Det är ett beräknat tankesätt som låter dig gå längre än att riskera allt. Det finns alltid det där lilla momentet av "kan jag pressa det så långt?" Det är det som är det vackra: du är aldrig helt säker på att beräkningarna stämmer.

Jag kan luta mig in i en kurva, känna att däcken börjar släppa… ”ah där är gränsen” och jag justerar om. Jag gillar nästan att det händer – det får mig inte att dra mig tillbaka, det får mig att vilja stanna där. Du måste testa och testa och testa, och i det ögonblick det går över gränsen, fångar du det.

Jag ser cykling som ett schackspel. Det handlar inte bara om att vara snabbast över mållinjen. Det är en blandning av tävlingshantverk, effektivitet, kraft och styrka, med finess och teknisk förmåga. Alla dessa saker uppnår tillsammans optimal hastighet.