Vad är grusracing?

Grusracing innebär precis vad ordet säger. Det är en cykeltävling som främst körs på grusvägar, men grusvägar kan dock innebära så många olika saker. När tävlingscyklisterna registrerar sig för ett Gran Fondo kan de vara rätt säkra på att större delen av loppet sker på asfalt. När en mountainbikecyklist registrerar sig för ett Enduro-lopp är chansen stor att han eller hon kommer köra på stigar. I ett gruslopp däremot är underlaget konstant föränderligt.

Att övergå från asfalt till kraftigt grus och sedan till lös jord och ibland en och annan singeltrackstig gör att det inte alltid är självklart att välja rätt cykel för ett gruslopp. Det blir dessutom ännu svårare när man tänker på att välkända lopp som DK och Trans Iowa båda är över 30 mil långa.

Ett skäl: Det finns inga bilar. Alla som tillbringar mycket tid med att träna ute på vägarna förtjänar en paus från trafiken. För att förbereda sig ordentligt för ett gruslopp behöver cyklisterna tillbringa mycket tid ute i terrängen. Att ge sig ut i skogen på tysta stigar är ett välkommet avbrott efter många kilometer på asfalt med bilar som konstant susar förbi.

Loppen bjuder också på en ny och unik utmaning. Med allt från punkteringar till trasig bakväxel kan tufft grusunderlag orsaka rejält besvärliga mekaniska problem. Utan stöd utifrån behöver cyklisterna hålla sin cykel rullande, vilket ofta kräver att behöva ta fram verktygen för underhåll mitt under loppet. De måste tänka på ordentlig vätsketillförsel och näring och ibland till och med navigering. Gruslopp kan vara en logistisk utmaning att lyckas fullfölja och den tuffa insatsen åtföljs förstås av en tillfredställelse av att ha klarat loppet. Det är heller inte att förglömma att en del gruslopp ger de lite mer erfarna terrängamatörerna möjligheten att tävla tillsammans med, och till och med slå, proffsen från världstouren.

Gruslopp kräver även att cyklisten funderar ordentligt över det bästa upplägget för cykeln. Att hitta sitt favoritdäck, rätt sadel och det bästa styret kan göra enorm skillnad under ett gruslopp vilket gör det extra viktigt att välja rätt utrustning. Att köra över 300 km i tuff och knagglig terräng kräver ett genomtänkt upplägg och en särskild typ av cykel.

Från mountainbikecyklar av hardtailtyp och uthållighetsmaskiner för vägen till en ny generation av gruscyklar - att välja rätt cykel beror på det specifika loppet och din åkstil. Även om en fullfjädrad mountainbikecykel som till exempel Exceed och Dude kan vara det mest bekväma alternativet på en tuff bana, gör de extra breda däcken det svårare att hålla takten och hänga med i täten. Å andra sidan är uthållighetscyklar som Endurace snabbare när vägen är slät, men om underlaget blir ojämnt så blir allt annat än 33-millimetersdäck eller bredare obekvämt allteftersom man lägger kilometrarna bakom sig.

Det är här som gruscykeln gör entré. För det mesta liknar cyklar som Grail väldigt mycket en modern landsvägscykel eller cyclocrosscykel, men de har en del viktiga skillnader som kan göra att de är bättre lämpade för gruskörning. Gruscyklar har vanligtvis en mindre brant överrörsvinkel och ett längre axelavstånd. Detta gör cykeln stabilare när man kör snabbt i teknisk terräng. Geometrin är också relativt upprätt och lägger större vikt på komfort än på övergripande aerodynamik. Med detta sagt är toppmodeller av gruscyklar, som exempelvis Grail CF SLX, utrustade med aerodynamiska högprofilshjul och optimerade ramprofiler i kolfiber för att förbättra aerodynamiska egenskaper.

Även om det finns många variationer när det gäller tillvägagångssätt erbjuder de flesta moderna gruscyklar någon form av stötdämpning för att skydda händerna under långa, tuffa dagar på cykeln. Grail använder sig till exempel av ett speciellt dubbeldäckarstyre och styrstam som utlöser de flexibla egenskaperna hos kolfibret för att absorbera surr från underlaget och förbättra greppkomforten under cyklingen.

Nästan alla gruscyklar är utrustade med hydrauliska skivbromsar. Detta ger en bättre bromskraft och förbättrar bromsmoduleringsförmågan jämfört med traditionella fälgbromsar. Skivbromsar fungerar också bättre under våta, leriga och dammiga förhållanden eftersom skivorna har ett större avstånd från marken än fälgbromsar och är bättre på att avvisa smuts och skräp. Skivbromsar gör det även lättare att ha större däck på en cykel. Framför allt har gruscyklar en tendens att ha mer utrymme för bredare däck.

Oavsett om du tävlar för att vinna eller bara för att ha kul och testa något nytt är valet av däck grundläggande. Om de är för breda kommer du att röra dig för långsamt framåt och om de är för smala kommer tänderna skallra när du kör över stenar och rötter. Även om vissa hårdföra tävlingscyklister har tävlat med 28-millimetersdäck ligger den mer och mer framträdande standarden för grusdäck mellan 35 och 45 mm och där vissa ibland är så breda som 50 eller 60 mm. Breda däck erbjuder flera fördelar för en gruscyklist. 40 mm breda däck som exempelvis Schwalbe G-One på ger en bekvämare åkning på tuffa terrängvägar. Den ökade luftvolymen i däcket tillåter förbättrad stötdämpning och dämpar små stötar. Det bredare gummit förbättrar även greppet på oländiga och lösa underlag. En bredare kontaktyta och en dubbad profil innebär att däcket håller kontakt med marken bättre, i synnerhet i kurvor.

Är du redo att testa din första grustävling? Eller funderar du kanske på att uppgradera din utrustning för att hålla takten med konkurrenterna? Vi har ett helt avsnitt som är tillägnat gruscyklar liksom de tillbehör du behöver. Lycka till därute!